Att förändra en norm tar tid. Hur man ändrar normer finns det många som ägnat många forskningstimmar åt och meningarna går isär. En del påstår att det ända och rätta sättet är att påverka genom lagar och straff. En del menar att lagar har en påverkan men inte på en norm, möjligtvis på ett kortsiktigt beteende så länge lagen kontrolleras och straff påförs om beteendet går utanför lagens riktmärke. Men så fort lagen inte uppmärksammas eller straffet uteblir upphör det önskade normen.
Nej jag vill tro att långsiktigheten hittar vi i människans goda vilja att göra det som är rätt och att belöningen av ett visst beteende inte inte ligger allt för långt borta. Belöning men inte på bekostnad av andras utrymme och rättigheter.
För en tid sedan såg jag filmen "Pojken med guldbyxorna" tillsammans med våra två söner. Något vidare engagemang visade inte pojkarna för filmen. Att ha obegränsat med pengar i fickan verkar tyvärr vara en missvisande verklighet för våra söner. Havet av dåtidens 10-kronorssedlar passerade förbi med en mumlande kommentar "....vad fett!". Men när Mats (pojken med brallorna) cyklar iväg på sin cykel då kom engagemanget.
- Han har ingen hjälm, utbrister pojkarna i kör lika självklart som om huvudet själv inte satt fast på Mats.
Vad har hänt de senaste 25 åren som fick mina pojkar att reagera som dom gjorde? Ja tack och lov inte en lagstiftning som säger att barn ska bära hjälm. Nej det är frukten av ett långsiktigt informationsarbete där insikter hos oss vuxna ändrat en norm hos våra barn och oss själva. Den gamla "fegmössan" betraktas nu nästan som en kroppsdel för vår yngre generation!
Jag tar av mig hatten (inte hjälmen) och utbrister hurra, hurra, hurra hurra för cykelhjälmen och långsiktigt normarbete istället för lagstiftning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar