I januari publicerade jag mitt senaste inlägg. Sedan dess har jag i tävlingssammanhang misslyckats med ett mål och klarat tre.
Misslyckandet:
Vill så gärna trampa Vätternrundan under 8 timmar, det blev 8.03. Nej det fanns inte tre minuter till i benen. Grävde djupare än någon gång tidigare i mig själv men där fanns inte tre minuter. Drömmen lever vidare! Mötet med mig själv och krampen efter 24 mil inramat av osäker ensamhet dränkt i mjölksyra var något av det märkligaste jag varit med om. Men oj vad nyttigt!
Tre "lyckanden":

1) Genomförde min efterlängtade Ironman i Kalmar i augusti. Ryser fortfarande när jag tänker tillbaka på målgången då våra barn gjorde mig sällskap över mållinjen och när jag fick en vårdande och ärlig kram med orden GRATTIS från min Martina! Shit vad jag fetgillar den bruden!
2) Sprang milen under 40 min på Blodomloppet i augusti. 38.59 blev det. Hur det gick till funderar jag på än idag. Fick nog ett smakprov av Runnershigh. Kanske var det min nya kosttaktik med Redbull och Marabou choklad 30 min innan start som gav mig vingar.
3) Sistan "lyckandet" var inte planerat men det blev pers på halvmaran i Örebro för två helger sedan. Putsade tidigare PB med drygt två minuter och gick imål på 01:31.16.
Nu blickar vi framåt och där skymtar Vätttern, Oslo Marathon plus en massa annat skoj!
Finns det uthållighetsmuskler och spurtmuskler? Nästa blogginlägg reder ut begreppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar