Genomförandet av årets Vätternrundan kan summeras som det "korkade sättet". Här kommer en sammanställning av de viktigaste "korkigheterna":
- För hög fart de första 10 milen i förhållande till målsättning. Ingen besvärlig vind väntade på västsidan så varför damma på så fernaliskt i klungan från början. Många dryg syra och krampen började knacka på helt i onödan.
- Även nedför skulle det sparas tid vilket innebär att de som fick ta förningar nedför fick inte bara hålla tempot uppe, det blev körorder att öka hastigheten ordentligt istället för att släppa på intensiteten nedför och utnyttja att det faktiskt rullar lättare nedför.
- Klungan väntade inte in alla cyklister över backkrön och tvära kurvor. Gummisnoddseffekten var tydlig och det blev många ryck över tid.
- Ingen vätskepaus inplanerad vilket innebar att man var försiktig med drickat innan för inte bli pissnödig för tidigt. Vi släpade dessutom runt på 5-6 kilo vatten var och en för att inte gå torr under varvet. Med ett planerat vätskestopp i Fagerhult hade man pimplat mer innan start och barlasten kunde varit betydligt mindre.
Hade det inte varit för att Sibyllaklungan med närmare 80 cyklister passerat oss efter ca 18 mil hade nog många kroknat betydligt tidigare. Av någon anledning passerade den klungan oss för att sedan lägga sig framför och vårt gäng kunde bädda in oss bland hundratals cyklister. Det fanns med andra ord en portion tur inblandat och det ska det inte behöva hända för att nå målsättningen.
För min egen del så kroknade jag efter 24 mil trots "turen" så hemläxan var inte utförd utifrån målsättningen. Varvet tog 8:03 och det var 4 min snabbare än året innan, året då Vättern cyklades på det "smarta sättet" som du kan läsa om i del 2 om ett par dagar.
Min runda runt Vättern 2011 summerade jag så här dagarna efter målgång:
Start 09:52 med VCK och ca 15 killar från Borås. Redan vid samlingen innan start vibrerade det högfart med cyklar dyrare än våra bilar. Man kände sig lite som en cyklande brevbärare med en 5 år gammal aluhoj. Mycket riktigt det sopades på ordentligt inte minst på flacken och nedför redan från början. I en av det "bättre" nedförsbackarna innan Jönköping som normalt brukar innebära vila så var det min tur att ta förningen i vänsterledet. Stod upp och sopade på och noterade loppets högsta puls 166 slag (4 slag från noterat max i Gtb sist) och en fart på 71 km/h. Det blir ingen vila av det. Och lite så var det hela tiden. Extrema farten på flacken och ännu fortare nedför, ganska ok uppför.
Straxt innan Fagerhult ca 14 mil kom Elvén upp brevid och signalerade krampkänslor. Även jag hade då precis börjat få känningar i vänster vad men lyckades cykla bort det. Gick upp och tog några förningar och farten snittade då ca 43 km i klungan. Tog sen beslutet att bli ego och lägga mig på flaket för att få bort krampen i vaden men när jag valde att dra mer så kom krampkänningar i knävecken och tryckte jag på kom det i låren. Stod jag kändes det i hela benet.
Jag börjar tänka negativa tankar men satte igång en matematikövning och bestämde mig för att hänga i till 20 mil för att där få koll på vilket snitt som skulle krävas för att nå 07:59. Vid 20 mil så var det 33 km/h som skulle gälla i mål vilket jag inte skulle klara själv. Tog fram ytterligare kraft och försöket le åt varje km som jag hängde kvar. Tack och lov eller kanske inte så här efteråt så fick klungan stanna för broöppning 3-4 min. Tänkte kliva av cykeln för strecht men kom inte av ramen så det blev till att stå helt stilla. Bron gick igen och tempo gick upp till drömfarter direkt. Precis efter körda 24 mil (39,6 km/ snitt) så var det godnatt. Var inte vaksam att en del av klungan tappade främre delen och ställde mig upp för att trycka ikapp. Pang! Hela vänsterbenet låste sig i kramp och jag fick surt se tåget gå iväg.
Satte igång med nya matematiska övningar för att hitta positiva infallsvinklar och ett beslut att fortsätta. Vid det här laget hade det gått så pass fort sista 4 milen så det skulle räcka med 31 km/h i snitt för att nå 07:59. Valde att sluta trampa så fort terrängen medgav hastighet över 32 km för att kriga mot krampen. Direkt under 31 km så trampade jag. Jag lyckades hålla denna strategi till Hammarsundet men backen där tvingade mig till ett stopp efter bron då vänster fot smärtade för mycket. Stod stilla i två minuter och fick då börja räkna igen. Skulle jag köra 29-30 km i snitt så skulle jag notera personbästa vilket höll mig kvar på sadeln.
Det blev solocykling sista 6 milen då de mindre klungorna inte höll tillräcklig fart och det större som kom ikapp gick för fort för att hänga med.
Med min siffergymnastik lyckades jag motivera mig i mål på 08:03 men jag fick bekanta mig med mig själv på ett mycket djupt plan. Nyttigt så här efteråt.
Surt men ändå inte. Gav satsningen all-in men det slutade med over and out.
Träningsmässigt så fick vi våra farhågor besannade. Att prestera bra på maxtester berättar inte mycket inför ett lopp som Vätternrundan. Den lokala kapaciteten i arbetande muskler som tränas genom längre och lugnare pass har det varit färre av i år och det kostade efter 15 mil. Fram tills dess så var fysiken kanon och det är nog till linjelopp med backe och ryck som årets träning hade passat bättre. Oj vad man lär sig!
//
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar