Vätternrundan 2010 trampades även med huvudet. Min summering efter loppet blev så här:
"Vättern 2010 genomförd med efterföljande mersmak på ett till varv för att köra 9 minuter snabbare och bocka av SUB8. Är mer än nöjd med varvet då jag höll i den tänkta planeringen när det gäller kostintaget och det visade sig vara ett bra upplägg då det fanns mer i skånkarna att kräma ur om det hade behövts. Tog alla mina förningar hela resan."
2010 gick bara 4 minuter långsammare än årets skräckresa. Det "smarta" sättet att cykla Vättern kännetecknas av följande enligt mig:
- Ett vätskestopp efter 14 mil och två pittepauser.
- Lugnt uppför där farten går upp igen när hela klungan passerat toppen - ingen gummibandseffekt.
- Likaså i skarpa kurvor. Lägre tempo tills hela klungan kommit ur kurvan.
- Inget toktempo nedför. Den som har förningen håller farten uppe så att klungan kan frihjula och spara kraft.
- När svackor kommer tar alla sitt ansvar och lägger sig på flaket för att komma igen och ta förningar längre fram i loppet.
- Tempot anpassat efter målsättningen hela vägen.
4 minuter långsammare 2010 än i år men helt välbehållen i mål utan minsta krampkänning. Man lär så länge man cyklar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar