Jag erkänner! Jag har varit tjuvaktig denna vecka. Eller kanske bara lånat. Jag tror på mantran. Att ha värdeladdade ord eller meningar som leder tankarna åt ett bestämt håll funkar. För mig i alla fall. Mantran att plocka fram när hjärnan säger åt kroppen att dra ner på tempot eller kanske till och med stanna. Mitt mantra som jag tänker slita på fram till och under Oslo Marathon kom jag över i boken "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning". Författaren Haruku Marukari bjuder högst personligen på sitt liv som författare och marathonlöpare. Den här vecka har gasen varit lite mer nedtryckt igen och det blev totalt 281 minuters träning:
Måndag: Testcykel korta intervaller för att slipa på syreupptagningen.
Tisdag: Testcykel på ett gym på Lidingö. Tröskelkörning med ett gäng igångdrag. Förbaskat varmt i gymmet...hatar varma lokaler!
Onsdag: Löpning 8,7 km tidig morgon för att sedan trampa ur benen 30 min lätt spinning. Skönt att skölja rent benen efter löpning när tiden erbjuder det.
Torsdag: Vila
Fredag: Vila och ett år äldre!
Lördag: Testcykel hemma på vinden igen. 4x4 min 335 watt som gick lätt och kontrollerat.
Söndag: Tröskelkörning på vinden. 45 min där 275 watt var basen men det gick så pass lätt så jag körde sista 10 min på 300 watt. Känner mig nöjd med den nivån den här tiden på året.
Mantrat då?
"Smärtan är oundviklig, lidandet är frivilligt"
Gillar inställningen i den meningen och att man har en frihet att själv välja hur man vill se på faktum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar