Häromdagen gjorde jag ett Åstrandstest på Monarken. Blev inte helt förvånad då min syreupptagningsförmåga låg något lägre än vid samma tidpunkt för ett år sedan. Det kändes nästan skönt att få bekräftat att man blir bra på det man gör mycket av.
Under denna höst har jag haft 28% färre syreupptagningspass jämfört med förra hösten. Även den totala träningsmängden är något mindre. Jag har däremot utvecklat andra förmågor där jag tex kan notera högre fart i löparskorna på lite längre sträckor.
För min del är det lätt att konstatera med stöd i min träningsdagbok, att den centrala förmågan behöver ordentligt med träning inte bara för att utvecklas utan också för att underhållas.
Min plan är nu att nå samma syreupptagningsförmåga i slutet av mars som jag hade runt årsskiftet förra året för att ge distansträningen i vår bästa möjliga förutsättnignar. Ska jag lyckas med det kommer jag behöva köra minst tre syreupptagningspass i veckan.
Med syreupptagningspass menar jag pass där jag inte är pratbar (ca 95% av maxpulsen) under ca 10-15 min när jag tränar 60 min. Det lyckas jag bara genom olika intervallupplägg där 4x4 min är det mest effektiva, något som flera artiklar bekräftar när det skriver om vad forskningen kommit fram till.
Så för mina vältränade kamrater som trampade Åstrandstest tidigare i veckan......satsa på intervaller och ställ in er på riktigt jobbiga pass i vintern om vi ska kunna se högre siffror någon gång i mitten på mars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar