...långdistanslöpning för första gången. En direkt effekt av passet tidigt i morse då jag sprang 21 km i behagligt tempo. Som vanligt utan ljud i öronen och det blir så kriminellt meditativt. När jag kommer tillbaka till gården och slår vänster näve i postlådan så känns det skönt att passet är över....men....30 min senare vill jag göra om det. Så har jag inte känt förut men nu gör jag det. Benen accepterar distansen och återhämtningen har förkortats radikalt. Jag har kommit på mig själv att ibland identifiera mig som en löpare....jag trodde jag var cyklist i sinnet?
Ingen snabb löpare på någotvis men kroppens okej att mata på km efter km har satt igång nya tankar som jag inte bett om.
Långdistanslöpning...ja passet i morse på 21 km är rena sprinten i ljuset av det begreppet men nyfikenheten har smygit sig på. Hur långt skulle jag orka om jag började träna för det? Skulle jag vilja ta reda på det? Aaaaah.....jobbigt det här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar