Idag har jag haft förmånen att få delta på en föreläsning om ledarskap och chefskap. Sanningar kom på skam och saker som vi tar förgivet runt omkring oss kanske inte längre har ett existensberättiganden. För att belysa detta fick vi till oss en metafor där hatthyllan fick vara symbol.
Så här ligger det till. Varför fick hatthyllan se dagens ljus under 1800-talet?
Jo av tre anledningar:
1) Alla, stora som små, bar hatt.
2) Huvudlöss var ett utbrett fenomen.
3) Textilen hittade in i våra hus.
I textiler trivs huvudlöss liksom i hattar. För att hänvisa lössen till att stanna i hallen skruvade man upp hatthyllor där hatten med tillhörande löss fick parkera.
1) Bär var och en hatt idag? Nej!
2) Är löss ett utbrett fenomen? Nej!
3) Finns det en hatthylla i stort sett i alla hem? Ja!
Vi kan konstatera att hatthyllan är en lösning på ett problem som inte längre finns men lika självklart som vi bär in platt-TV:n skruvar vi upp en eller kanske två hatthyllor i våra hem.
Frågan som då blir intressant att ställa sig är om det finns "hatthyllor" inom motionsidrotten? Visst gör det och tydligast av dem alla är den uppbyggda löparskon med hög häl, pronationskilar och sensorer och en massa annan nonsens. Men den är faktiskt ännu värre än hatthyllan.
Den uppbyggda skon är inte lösningen på ett problem som en gång i tiden var ett faktum. Nej den uppbygga skon är lösning på ett problem som den själv har skapat. Den uppbyggda skon har stängt av den extremt finurliga funktionalitet som en extremt avancerad ingenjörskonst har skapat i sin natur. Den uppbyggda skon tar bort all möjlighet till omedelbar återkoppling av underlaget. Överbelastningar och felbelastningar blir ett självklart problem som den uppbyggda skon både skapar och ska lösa. Det kan bara bli en helt onödig rundgång.
Men så länge som vi okristiskt tar emot alla goda råd av de stora skomärkena utan att ifrågasätta funktionen så har den uppbyggda skon ett fortsatt liv.
Själv har jag ställt mina uppbyggda skor där dom hör hemma bäst......på hatthyllan!
