Upp på löbandet igen och jag kan inte sluta tjata om och om för mig själv att mina brandgula raceskor blev nog mitt bästa onödiga inköp under 2010. Året är i och för sig inte slut än så det kan säkert hinna bli något mer.
Men det står helt klart att den här skon berättar för mig steg för steg vad jag håller på med. Information som jag är medveten om och kan använda men också säkert en hel del information som jag inte förstår men som kroppen sakta men säkert utvärderar och använder för att förhoppningsvis forma ett löpsteg så som det egentligen var tänkt. Ett löpsteg där alla medfödda funktioner i männsikans ben och fötter får leva ut och agerna. Tex en naturlig pronation och dämpning och allt annat som jag fram tills nu har gått och betalat extra pengar för genom att köpa "löpriktiga skor".
Passet då.....jo jag fortsätter mina lätthämtade pass genom att värma upp och sedan under 30 min lägga mig i måltempot för maran i Stockholm, ett tempot som också förhoppningsvis blir måltempot i Kalmar. Något som glädjer mig oerhört är att jag dagen efter mina löppass numera skulle kunna dra på med ett till utan att benen protesterar. Så har det inte varit tidigare. Stel, träningsvärk, och stum efter ganska lugna övningar. Detta är nu......BORTA! Underbar känsla faktiskt men det har testat mitt tålamod under ganska precis ett år. Nu känns det som att det var värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar