"När jag började springa med kortare steg i lättare, billigare och ouppbyggda skor hände något helt fantastiskt" / AÅ



måndag 24 januari 2011

Ge mig luft att andas!

Ge mig massor av luft att andas! Hade jag orkat skrika var det nog just dessa ord jag hade valt att tvinga ur mig 15 sekunder in i minut 34 på passet idag. Fram till denna bedövande minut hade jag värmt upp sedvanligt i 15 minuter och sen kört 16 minuter straxt under tröskeln. Inget konstigt egentligen om inte nästkommande fyra minuter fanns där inprogramerade i datorn.

Först tre minuter med en 20% ökning och sen.....helvetet själv.......50% ökning under en minut. En liten fjuttig minut som känns som en halvtimme. Den tar aldrig slut! Slutpuls 96% av maxpuls.

Där uppe runt 95% av max är man inte speciellt social, inte speciellt snygg, inte speciellt smart.

Man kan då undra varför man går in på en kall vind för att sätta sig på en cykel som inte går framåt, cykla till tinningarna slår ut och in som membranet på en bashögtalare för att sedan önska att man kunde skrika......GE MIG LUFT!!

Prova någon gång så kommer du förstå! Det händer konstiga saker efteråt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar